Andreas Ludvigsson, personalvetare i Vilhelmina:
”Jag trivs med korta beslutsvägar och variation”
Personalvetare Andreas Ludvigsson tycker det är roligt och stimulerande att få tänka fritt och att beslutsvägarna är kortare i en mindre kommun som Vilhelmina. Man får snabbt kontakt med hela organisationen, inklusive chefer, variationen av arbetsuppgifter är stor, och det är enklare att driva igenom förändringar.
–Och Vilhelmina är inte så litet som man kan tro.
På HR-avdelningen i Vilhelmina kommun har Andreas Ludvigsson jobbat som personalutvecklare sedan i augusti förra året. I ett litet, tajt team jobbar han främst med att stötta chefer. Han upplever att beslutsvägar och kontaktytor är kortare i en liten kommun som Vilhelmina än i större städer.
– Alla möjliga frågor kan uppstå, från rekryteringsannonser till rättsliga frågor. Ibland behöver man skapa en dialog mellan olika parter för att hjälpa dem att gå vidare.
Vid intervjutillfället håller Andreas på att gå över till en ny roll på avdelningen som kvalitets- och kompetensstrateg, vilket han ser fram emot mycket.
–Det kommer innebära ännu mer problemlösning, vilket passar mig bra eftersom jag även är tekniskt intresserad, säger Andreas som tycker att det bästa med jobbet är att hjälpa till att lösa olika problem, särskilt när han kan leverera över förväntan.
Från Tvärålund till Umeå, Sigtuna och Göteborg
Andreas är född i Tvärålund några mil väster om Umeå. Han provade olika studier i Umeå och Sigtuna innan han hamnade i Göteborg där han fick anställning inom detaljhandeln. Där hade han olika roller innan han blev avdelningsansvarig på Fazer konfektyr som försäljningsspecialist. Han trivdes med jobbet men kände ändå att något saknades.
–Vintrarna i Göteborg är regniga och mörka, och jag insåg att jag längtade efter riktig vinter med snö och kyla som vi har här uppe i norr.
Andreas tog då tjänstledigt och flyttade upp till Umeå, trots att han ännu inte visste vad han ville göra.
–Första halvåret gjorde jag ingenting, funderade på att bli ingenjör, men sökte sedan till personalvetarprogrammet på Umeå universitet. När jag började plugga hösten 2021 kändes det helt rätt.

Vilhelmina överraskade positivt
Under sin praktik på Region Västerbotten hade Andreas en handledare som tidigare hade jobbat på Vilhelmina kommun. Även hon var utbildad personalvetare och nämnde fördelarna med att jobba på en mindre ort som Vilhelmina, framför allt för någon som är nyexaminerad. Att få chansen att prova på olika arbetsuppgifter är särskilt värdefullt när man är nyutbildad, menar Andreas.
–Det lät bra, så jag sa till min sambo lite på skämt; vi kanske får vara beredda att flytta till en mindre kommun i inlandet.
Sambon Charlotte, som var gravid och hade en anställning som fritidsledare var inte helt med på noterna, berättar Andreas. Så dök tjänsten upp, Vilhelmina kommun sökte en personalutvecklare, och Andreas ville inte missa chansen. Efter att ha resonerat fram och tillbaka kring olika lösningar, bestämde paret sig för att prova.
–Vi åkte dit en sommardag för att känna efter. Vilhelmina centrum var livligt den dagen, massor av turister och rörelse överallt, inte vad vi förväntat oss. Vi blev båda positivt överraskade.
Jakt och fiske största intresset
Andreas åkte i förväg och provjobbade ett par veckor innan familjen, nu utökad med en liten dotter, bytte en tvåa på 60 kvadrat till ett helt radhus för ungefär samma månadskostnad. De trivs, och upplever att folk är genuint vänliga och välkomnande. Paret umgås regelbundet med sina grannar som de snabbt lärt känna.
–Ett hej här betyder verkligen något. Man lär känna folk på ett helt annat sätt.
Efter föräldraledigheten har Charlotte börjat jobba som lärare på resursskolan Ankaret, som är en grundskola för elever med särskilda behov. Det var inte planerat men hon har verkligen trivsts med både eleverna och kollegorna sedan dag ett, berättar Andreas.
Närheten till skog och fiskevatten är en stor anledning till att Andreas drogs till inlandet.
–Mina stora intressen är jakt och fiske. Närheten, att kunna gå iväg och fiska efter jobbet är oslagbart. Jag har Baksjön på baksidan av huset och går bara ner över gräsmattan till sjön. Det hade jag inte i Umeå. Jag har promenadavstånd till jobbet och att åka och handla är ingen stor grej som det kan vara i större städer. Egentligen behöver jag ingen bil, skulle kunna cykla överallt, säger Andreas som inte saknar något.
–Här finns flera välsorterade butiker, Grönlunds är en favorit när det behövs lite tips eller något för jakten eller fisket. Och skulle jag behöva shoppa något mer är jag en flitig näthandlare.
———-
Text: Monica Wiksten Gideonsson
Foto: www.ricke.se
