”Mina kollegor hjälper mig med språket”
Chris Butler föddes och växte upp i Zimbabwe. När han var 18 flyttade familjen till England och Chris fick jobb inom telekombranschen, först på ett callcenter, sedan som telefoningenjör. Men han trivdes inte med det stressade storstadslivet, och beslutade sig för att flytta till Sverige.
I England jobbade Chris Butler inom telekombranschen men trivdes inte med det stressade storstadslivet, som innebar en stor kontrast mot den lantliga livstil han växt upp med i Zimbabwe. Efter 18 år i England bestämde han sig för att flytta till Sverige, där hans mamma bodde med sin man sedan några år tillbaka.
–De gånger jag var och hälsade på mamma i Sverige så kändes det som hemma i Zimbabwe, förutom kylan. Här var det lugnt och tyst, utan stress och utan en massa biltrafik, berättar Chris, som idag jobbar som montör på Norr-Don i Åmliden, Norsjö.
Trivs jättebra
Året var 2022 när Chris började prata med sin familj om flyttplanerna. Hans bror hade tidigare jobbat i Sverige och hans styvfar som är journalist hade i samma veva gjort en intervju med Norr-Don. Han tipsade Chris om att de sökte personal. Sagt och gjort, Chris tog kontakt med Norr-Don som välkomnade honom med öppna armar.
–Först var det tänkt att jag skulle jobba som telekomingenjör, men behovet av montörer var större. Nu trivs jag jättebra med mitt jobb som montör på verkstaden i Åmliden, berättar Chris.
Beroende på långa handläggningstider dröjde uppehållstillståndet och först i september 2024 kunde han flytta till Sverige permanent, men Norr-Don var förstående. Chris fick hyra ett hus av sin mamma i Kusfors som tidigare använts för B&B-verksamhet, och på den vägen är det.
Ett varierande jobb
På verkstaden jobbar Chris tillsammans med sex andra kollegor med montering av olika slags komponenter till elskåp och speciallösningar som deras kunder efterfrågar. Merparten av kunderna är gruvbolag och jobbet är kreativt och stimulerande.
–Det bästa med jobbet är variationen. Jag lär mig något nytt hela tiden, till skillnad från mina tidigare jobb inom telekomindustrin som blev ren rutin när jag väl lärt upp mig, inte så stimulerande i längden.
När Chris första gången fick se de olika produkter företaget bygger särskilt för gruvorna, förstod han att detta var något som skulle väcka hans intresse för lång tid framåt.
Genom att Norr-Don och prospekteringsbranschen genomgår en expansionsfas finns möjligheten att göra karriär i branschen. Men Chris är nöjd där han är just nu och ser stora möjligheter att lära sig nya färdigheter i sin nuvarande position.
–Som jag berättat för min familj är arbetsmiljön på detta jobb så mycket bättre än mitt tidigare. Så jag har ingen önskan att byta, jag vill vara kvar där jag är.
Stöttande kollegor
Chris uppskattar även sina duktiga kollegor. Förutom att lösa problem tillsammans stöttar och hjälper de varandra vi eventuella språkförbistringar. De flesta på verkstaden har svenska som modersmål eller lär sig, bland annat en kollega från Tyskland och en från Nederländerna.
–De flesta jag jobbar med pratar svenska och alla är väldigt tillmötesgående och hjälper mig när jag försöker prata svenska. Vi hjälps åt att förklara olika ord och termer för varandra. Om jag pratar engelska är de också väldigt bekväma med det. Jag lär mig lite svenska via Duolingo-appen vilket hjälper vid fikabordet, även om min mamma hävdar att jag kommer att börja prata Stockholmska, ler Chris och syftar bland annat på de olika uttalen för sje-ljud.
Tyst och fridfullt
Något som Chris också uppskattar är den platta organisation som bolaget har jämfört med företaget han tidigare arbetade för i England, där hierakin var tydlig.
–Om jag vill prata med chefen finns han i närheten av verkstaden. Här är det mer som att man känner varandra. Det blir mer personligt.
Som emigrant från ett icke EU-land var Chris beredd att behöva ta svenskt körkort, men det visade sig att han bara behövde genomgå en godkänd hälsodeklaration för att det gamla körkortet skulle gälla.
Nu uppskattar Chris att kunna köra hem till den lilla byn Kusfors och se skogen passera förbi utanför rutan. Han ser fram emot att vara i naturen ännu mer, och kanske vandra, jaga och fiska.
–Det är väldigt tyst och fridfullt här. Kulturen här uppe ger möjlligheter att återknyta kontakten med naturen, till skillnad från i storstaden. Här slipper jag det konstanta oljudet från bilar och ambulanser. Jag kan faktiskt både höra och känna naturen.
Text: Monica Wiksten Gideonsson
Foto: www.ricke.se
