Alexandra Wermelin, läkare och doktorand vid Storumans sjukstuga:

”Mitt jobb är besläktat med de gamla provinsialläkarnas”

–Det absolut bästa med mitt jobb är att jag får träffa alla sorters människor i alla stadier av livet, från bebisar till äldre, säger läkare Alexandra Wermelin.

Alexandra Wermelin arbetar som specialist inom allmänmedicin på Storumans sjukstuga, en av sju sjukstugor i Södra Lappland, som tillsammans med Centrum för hälsa i Glesbygd (tidigare Glesbygdsmedicinskt centrum) utsetts av WHO Europe till en demonstrationsplattform för avancerad primärvård i glesbygd.

Sjukstugan – en hälsocentral som inrymmer en akutvårdsavdelning med åtta vårdplatser, röntgen och eget laboratorium – är bemannad dygnet runt.

– Att arbeta som läkare på sjukstugan är det mest givande och omväxlande jobbet man kan ha. Om man är allmänmedicinskt intresserad är det här så nära man kan komma de gamla provinsialläkarna, säger Alexandra som är 41 år gammal och har sina rötter djupt förankrade i Sorsele kommun, där hon bor i byn Blattnicksele tillsammans med sin man och deras tre barn i ett hus med utsikt över den orörda Vindelälven.

Ett fantastiskt arbete

Alexandra växte upp i byn Lillselebränna och gick i skolan i närliggande Blattnicksele innan hon fortsatte sin skolgång i Sorsele och gymnasiet i Storuman. Efter att ha provjobbat i äldreomsorgen och i mammas cateringföretag, tog hon klivet till Umeå och läkarlinjen. Efter att ha slutfört sin utbildning med AT-tjänst i Storuman varvar hon sedan 1,5 år en deltidstjänst som allmänläkare i Storuman med en doktorandtjänst.

Alexandra är stolt över arbetet de gör på Storumans sjukstuga. Även om de inte kan göra lika mycket som de gamla provinsialläkarna, kan patienterna tas om hand på plats, både när det gäller livets slutskede, rehabilitering och observationer.

–Vi har möjlighet att ge mycket vård, även om resurserna inte är oändliga. Det är jag stolt över. Sen finns det förstås nackdelar, som ekonomin i regionen, men själva arbetet är fantastiskt.

Forskar och undervisar

Som doktorand i medicinsk pedagogik, med inriktning mot det glesbygdsmedicinska spåret, ägnar hon delar av arbetstiden åt forskning och undervisning, både på distans och på plats i Umeå och Storuman.

–En annan bra sak med jobbet är att vi har det glesbygdsmedicinska spåret. Det innebär att läkarstudenter från Umeå kan göra en del av sin utbildning här i Storuman. Två studenter per termin kan välja att komma hit från termin fyra och framåt. Då får de klinisk undervisning hos oss, vilket är min andra favoritsyssla. Det hänger också ihop med mitt forskningsområde på just glesbygdsmedicin.

–Visst blir det mycket pusslande med tre små barn, fritidsaktiviteter och beredskapsjourer, jag kör många mil per år. Men pendlingen är inga problem för mig, dels är det en vanesak och sen tycker jag att det är värt det för att få göra olika saker och bo där jag vill.

Alla sjukstugor i inlandet har liknande arbetsuppgifter, och jobbet är både utmanande och varierande.

–Jag rekommenderar verkligen alla som kan, inte bara läkare utan även sjuksköterskor, undersköterskor, arbetsterapeuter, fysioterapeuter och kuratorer, att prova på att arbeta på en sådan plats. Det är väldigt givande att jobba på en liten enhet där man får göra mycket.

Livskvalitet och byagemenskap

Boendet i Sorsele kombinerar ett rikt arbetsliv med en rik fritid. Förutom tryggheten och närheten till naturen finns det kulturliv och service inom räckhåll.

Familjen åker gärna på längre och kortare resor när det finns möjlighet och flyger då oftast från Lycksele eller någon av kuststäderna Luleå, Skellefteå eller Umeå. Eller tar helt enkelt bilen genom Sverige för att träffa vänner.

–Jag har aldrig haft någon tanke på att flytta härifrån. Under utbildningen var det nödvändigt ett tag, men jag trivs som bäst här. Jag gillar att bo bredvid älven och följa årstidernas skiftningar med olika vattennivåer, is, hundspann och folk som går förbi. Det känns fantastiskt att ha naturen utanför fönstret.

Alexandra, som hade en fin uppväxt hemma i byn där hon och hennes bror byggde kojor i skogen och lekte med kompisar, menar att livskvaliten är svårslagen; barnen får växa upp i trygghet nära både natur och samhälle, servicen är personlig, och även om vissa saker kräver lite planering – som att åka på äventyrsbad eller gå på finrestaurang – överväger fördelarna som det billiga boendet.

–Här kan man ha en riktigt bra levnadsstandard till ett vettigt pris. Vi skulle inte haft råd med ett motsvarande boende i till exempel Umeå. När man inte är upplånad över öronen är man fri på ett annat sätt.

Hon har alltid trivts i byagemenskapen där man känner och hjälper varandra. Hon kommer in på inkludering, funderar lite kring om den även gäller folk som flyttar in, och landar i att om man bara är öppen och trevlig brukar man automatiskt bli inkluderad. Alexandra är väldigt social och bjuder hellre hem vänner på middag än vistas i skogen, men plockar gärna bär och svamp. Matlagningsintresset är stort, men helst vill hon resa, träffa nya människor och se nya platser.

–Men det bästa är ändå att komma hem!

———-

Text: Monica Wiksten Gideonsson
Foto: Madeleine Rinman